Specialpedagog Ann-Sofi Persson har jobbat med elever i behov av särskilt stöd i över 30 år. Sedan 2 år tillbaka driver hon företaget Nabia och utför skräddarsydda specialpedagoguppdrag, främst i Västra Götaland, men också i övriga Sverige. Hennes drivkraft har alltid varit att alla har rätt att få känna att de lyckas.
Ann-Sofi är en av de experter som bidrog med kunskap när vi började utveckla våra brusreducerande glasögon som ett hjälpmedel för skolan. Vi träffade henne för en intervju för att prata om vilka behov hon ser i skolan idag och hur vi kan ge eleverna rätt förutsättningar för att lyckas.
Du skriver på din hemsida att ”alla har rätt att få kännas att de lyckas och att med rätt förutsättningar når vi längre”. Det är en väldigt fin inställning, vad grundar sig den i?
Övertygelsen att alla kan lyckas är självupplevd. Jag har själv gått från att ha svårigheter i skolan till toppelev så jag vet att det går. Med rätt verktyg och rätt stöd kan man vända en situation. Men det är viktigt med en kombination av stöd och egen drivkraft.
Jag skulle säga att vårt ansvar som specialpedagoger och lärare i skolan är att se vad en elev orkar/ klarar av och lägga kraven på rätt nivå. För att eleven ska kunna orka ta ansvar behöver vi intryckssanera. Det går inte att ligga på bristningsgränsen i sina studier och samtidigt lägga energi på alla intryck. Det blir en övermäktig stress.
Samtidigt är det viktigt att eleverna utmanas på sin nivå, att vi lägger ribban lagom högt. Det finns ett begrepp som kallas den proximala utvecklingszonen. Det handlar om att elever lär sig bäst när de ligger inom den zonen. Går vi utanför den, blir det för svårt och då lär vi oss inte. Så det handlar om att ge lagom utmaningar med rätt stöd.
Frigöra kognitiv kapacitet
Vi brukar prata om att våra brusreducerande glasögon hjälper till att ”frigöra kognitiv kapacitet”, särskilt om man är intryckskänslig och att man då orkar hålla fokus längre stunder.
Ja precis, jag gillar uttrycket frigöra kognitiv kapacitet. Det är det jag tänker att QuietFrames är bra för. Är man intryckskänslig har man ofta problem med fokus och koncentration. Men jag tänker också att om man har läs- och skrivsvårigheter lägger man mycket mer energi på att läsa eller skriva än de som inte har svårigheter. Det ställer högre krav och det leder också till att man inte orkar hålla koncentrationen lika länge. Det blir ”för” svårt helt enkelt och kapaciteten läggs på fel saker.
Största behovet inom skolan idag
Vilka är de största behoven du ser inom skolan idag och vilka är de vanligaste uppdragen du jobbar med?
Jag jobbar mycket med elever med npf, pedagogiska utredningar och att se över skolornas behov. När elever inte når kunskapsmålen är skolan skyldig att utreda och sätta in stöd. Då kan jag utreda skolsituationen. Eleven är så klart en viktig komponent i detta, men det är vad som brister i skolsituationen som utreds, inte eleven. Vad är det i förutsättningarna som gör att eleven inte når målen? Att kunna ge eleverna bästa möjligheterna till lärande hör ihop med att alla har rätt att få känna att de lyckas.
Frånvaro, språket och läsningen ser jag som de största hindren för elever som inte uppnår målen. Jag tror att vi behöver mycket mer fokus på språk och läsning för att underlätta för elever att kunna hantera sin skolsituation.
Hjälpmedel i skolan
Hur tänker du kring hjälpmedel i skolan och hur jobbar du med det?
Hjälpmedel är viktigt för att kunna skapa bästa möjligheten för lärande för eleven. Jag jobbar gärna med avskärmning i form av skärmar, avskild placering eller era glasögon. Och med auditiv avskärmning som hörlurar när det behövs. Men det gäller att prova ut med eleven vad som funkar, vi är alla olika. Några vill sitta längst fram för att slippa se sina klasskamrater, andra vill sitta längt bak för att kunna ”ha kontroll” över vad som händer i omgivningen.
Jag är noga med att inte skapa ett onödigt behov av hjälpmedel. Om en elev inte har ett reellt behov av hjälpmedel kan det istället bli att man gör eleven en björntjänst och skapar ett behov som inte fanns där från början.
Npf-anpassade klassrum
Jag har jobbat mycket med att intryckssanera klassrum. Hur ser det ut framme vid tavlan? Vilka färger använder vi, hur är akustiken, hur möblerar vi, hur ser lektionsstrukturen ut? Det är viktigt för alla att lärmiljön är bra, oavsett om man har en diagnos eller ej. Inom tydliggörande pedagogik pratar man om 7 frågor. Syftet är att skapa det lugn och den studiero som krävs för att eleverna ska kunna fokusera på uppgiften.
- Vad ska jag göra?
- Var ska jag vara?
- Vem ska jag vara med?
- Hur länge ska det hålla på?
- När ska jag göra det?
- Vad behöver jag ha?
- Varför ska jag göra det?
Jag skulle vilja lägga till en nummer 8: Vad ska hända sen?
I en skola där jag jobbade brukade rektorn och jag göra klassrumsbesök. Då hade vi som mål att man aldrig skulle behöva undra över vad som skulle hända i klassrummet. Det skulle var tydligt var allting finns, och vad som skulle hända. Detta för att skapa trygghet hos eleverna och att avlasta från intryck och funderingar för att få kognitivt utrymme till att lära.
Vi säger tack till Ann-Sofi och tar med oss hennes fina motto att Alla har rätt att få känna att de lyckas.
Är du nyfiken på hur QuietFrames funkar i skolan? Läs mer här eller kontakta oss på info@ambicare.se
Alla har rätt att få känna att de lyckas
Vill du veta mer om Ann-Sofi och Nabia? På nabia.se kan du läsa mer om hennes erfarenhet och utbildning, samt vilka tjänster hon erbjuder till skolor. Du kan även vända dig till Ann-Sofi för konsultation och stöd i specialpedagogiska frågor om du som förälder har barn med neuropsykiatriska diagnoser eller andra skolsvårigheter.
Dessutom erbjuder hon föreläsningar och workshops till företag och föreningar kopplat till specialpedagogiska frågor eller neuropsykiatriska diagnoser.
